Ja, jag förmodar att alla vid det här laget känner till det faktum att Värnamo-tjejen Agnes Alexiusson (60 kg) faktiskt gick och vann guld på europamästerskapen för juniorer i Assisi, Italien denna helg (nyheter färdas ju snabbt webbledes dessa dagar). Hon segrade hursomhelst på poäng i finalen över starke (en riktig gå-på-ar-tjej) irländskan Cheyenne O´Neill och skrev därmed in sig, välförtjänt, i historieböckerna. Vad var det som gjorde att hon vann då? Jo framförallt snabbheten, fotarbetet och den där gudabenådade tajmingen (blicken) man bara ser hos unika talanger.
Agnes knep varenda rond – tveklöst. Många fina träffar blev det. Flera av dem på kontring, undflyende från irländskans ibland ganska vildsinta attackstil, men Alexiusson tvingade likväl O´Neill att ta ett par steg bakåt i slutronden, då det såg ut som om hon (O´Neill alltså) tröttnade en aning. En fin seger var det.
Vi har ju blivit bortskämda med medaljer på damsidan (Sverige är i framkant) de senaste åren men faktum är att konkurrensen stadigt blivit tuffare för varje år som gått, fler länder har nu blivit bättre och successivt kan vi konstatera att det numera krävs extraordinär talang och dito hårdhet för att ro hem en medalj av ädlaste valör på dessa mästerskap – så det är bara att ta av hatten, snyggt jobbat. Stort grattis till Alexiusson som jag tror kommer att gå vidare till större saker än så här med tiden. Blivande proffs? Ja, varför inte? På videoklippet nedan har ni ett massivt ”block” från finalerna (fyra timmar långt) där man bland annat kan se Agnes final-match (ganska precis halvvägs, efter 2 timmar).
kortomboxning.wordpress.com 