Denna blåsiga och regniga novemberlördag (tjugosjätte) spenderades delvis i Ale, en bit utanför Göteborg. Ale Gymnasium närmare bestämt och Stora Teatern för att vara exakt. Där hade man nämligen monterat upp en ring för ädel landskamp mot grannlandet Danmark. Vi drar igång med tävlingen med det samma. Den inleddes med fyra högklassiga diplommatcher, det var verkligen duktiga killar, riktiga ”coming men”, vassast var Nässjös Nidar Al-Nasir, 57 kilo, som i en fartfylld match mot nästan lika duktige Anton Kulppi Team GBG, förmådde peta ihop hela 35 poäng, det är mycket det i diplomboxning skall ni veta (Kulppi fick ihop 33). Imponerad blev jag också över hemmaboxaren, Sarwar Selar från Ale MKF som trots att han vid upprepade tillfällen fick åthutningar av domaren för att han satsade för hårt i slagen, lyckades vinna över sin motståndare Ali Ahmed, Nässjö (45 kilo) med 28-21. Sarwar är en stor talang som vi kommer att få höra mycket mer av framöver, det kan jag nästan garantera. Det samma kan sägas om Tifas Mohammed Kuci, som alltid briljant i sin uppvisning, Team GBG:s Hassan Jama låg definitivt i lä (Kuci vann med 32-28). En ungdomsmatch fanns på programmet som pikant aptitretare före landskampen. Det var en kamp på 56 kilo mellan hemmaboxaren, Johannes Ahmid, Ale MKF och Hisingens, Alexander Berntson. Båda två var hungriga på en seger och därmed blev det också krig om det, bokstavligen, bägge två vägrade vika sig och efter en riktig holmgång stod Hisingsgrabben som segrare med 2-1 och det kändes helt korrekt i mitt tycke. Han var starkare, tuffare och mer slagvillig.
Nu till själva landskampen! Nedan följer ett referat match för match!
Extra match utanför landskampen:
53kg: Nicolina Jacobsson SWE- Sif Baungaard DEN
Danskan var betydligt kortare och hade sämre räckvidd än Nicolina men kändes omedelbart lite starkare vid första anblicken. Detta förmådde hon dock inte utnyttja på rätt sätt, Jacobsson kontrade duktigt och var även aktiv i slagväxlingarna när Baungaard kom riktigt nära. Kampen blev jämn men att segern tilldömdes Skoftebyntjejen med 2-1 var inte fel, hon hade de tydligaste träffarna.
57Kg: Linnea Strandell SWE- Diana Nadim DEN
Den 21-årige danskan med 56 matcher i ryggen och ett UEM-guld för några år sedan var lite flängig i stilen men väldigt pricksäker och duktig på att kontra. Strandell hade dock bestämt sig för att kriga ner Nadim och få henne på reträtten. I fyra fulla ronder var det taktiken och det funkade mycket väl. Nadim kom inte åt optimalt med sina vassa kontringar och såg stundtals väldigt besvärad ut. Linnea knåpade ihop en riktig arbetsseger (hon jobbade mest) och vann helt riktigt med 3-0.
59kg: Ahmed Ali DEN – Omar Abdul Majid SWE 2-1
En riktig höjdarmatch där jag blev väldigt imponerad över den unge (17) svenskens fenomenala blick kombinerat med hans rappa aggressivitet, sådant man sällan ser i en svensk amatörring. Bra på att pricka in de raka slagen var han också. Majid pressade verkligen sin två år äldre motståndare, danske Ahmed Ali i tre fulla ronder och stundtals var han faktiskt den klart bättre. Ali agerade dock kallt och kunde vid ett flertal tillfällen lura svensken i rätt enkla ”fällor”. Det och en bättre räckvidd vann han på men jag hade inte protesterat om Majid hade fått segern.
60Kg: Brian Brix DEN – Zakaria Hussein SWE 3-0
Om man blott har 24 matcher i ryggen och är 18 år är det inte konstigt om man får lite respekt för en motståndare som är 32, väldigt muskulös och som har 91 matcher på resumén. Det var den krassa verkligheten som Hussein ställdes inför i denna landskampen. Brix var erfaren och satte inne med kunskaper svensken inte hunnit samla på sig ännu. Han var dock inte slagen på förhand för det. Zakaria agerade lugnt och försökte med alla medel att få dansken ur sin rytm, det funkade bitvis men på det hela taget var han bara för stark och för klok för att lura sig in i svenskens typ av fight. Det blev ingen snygg batalj. Stundtals orent och det tjänade Brix på som också vann klart med 3-0. Inte så mycket att orda om men jag är övertygad om att Zakaria kommer igen.
64Kg: Walid Ali DEN – Nurbo Bozan SWE 2-1
Eftermiddagens renaste, snyggaste och kanske mest underhållande fight. Det var två ordentligt skolade gossar som rök ihop i denna fight, det kunde man konstatera redan från första början. De här två visste var det handlade om. Walid var min typ av boxare (en sådan jag gillar) aggressiv och duktig på att placera sina slag (krokar uppercuts, raka slag, you name it) där han ville ha dem och Bozan är ju av ungefär samma sort, det vet vi sedan gammalt. Därför blev det också en makalöst välboxad fight som det nästan ven om emellanåt. Killarna var snabba och slog hårt. Explosiva slagväxlingar i tre fulla ronder och hiskeligt högt tempo. När det hela var klart hade jag dansken som knapp segrare men Bozan var inte långt efter. Walid var klart bästa dansk (fick också välförtjänt Punchpralinernas pris som det)
64Kg: Ahmad Khattab DEN – Max Thyr SWE 3-0
En ojämn match där 20-årige Khattab visade sig vara ett par nummer för stor för Falken-boxaren Thyr. Khattab var alldeles stark och rörde sig dessutom som ett proffs. En boxare som i mångt och mycket påminde om åttiotalets Lotfi Ayed. Hårdslående med god blick och utmärkt kondition. Trots att de hade nästan exakt lika många matcher i ryggen så var det stor klasskillnad mellan de två. Khattab satte sig i respekt per omgående och bibehöll det övertaget matchen igenom. Thyr var inte ens i närheten men skall ha en stor eloge för att han stod tiden ut. Det var strongt!
69kg: Allan Mahfoud DEN- Sala Nasser Taha SWE 3-0
Sala Nasser Taha kom in sent som reserv och den tuffe upplänningen gjorde en god insats under omständigheterna mot den regerande danske mästaren – i två och en halv rond hängde han med riktigt bra och förvandlade matchen till en vild och stundtals okontrollerad historia. Dansken var mer tekniskt skolad och gillade nog inte Tahas tuffa fighting-spirit till en början men var ändå slipad nog att hantera situationen. I slutet på tredje tröttnade svensken en aning och då märkte man att det var en viss klasskillnad. Klar seger för gästen.
75 kg: Hampus Henriksson SWE – Abdul Khattab DEN 3-0
Här hade vi kvällens bästa insats i det blågula gänget. Den f.d. Skåneboxaren, numera Göteborgare, stod för en helt igenom perfekt match både taktiskt och tekniskt. Det var uppenbart från första gongongslaget att vi här hade att göra med en helt igenom hyperfarlig dansk. Granithård och förmodligen tuffast i hela laget. Knockouten låg bara och lurade i luften kände jag rent spontant. Det här fixar Hampus aldrig var den omedelbara känslan, men ack så fel jag hade. Henriksson plockade fram vad som behövdes, boxades slugt och behärskat, satte sina hårda träffar både i kroppen och i ansiktet på den danske mästaren, som trots ihärdiga försök att skaka om Hampus aldrig lyckades fullt ut. Svensken vann samtliga ronder ganska klart och lyckades till och med piska upp Khattab ordentligt på slutet. Suveränt! Självskriven mottagare av Punchpralinernas pris som bäste svensk (jag tror alla höll med).
75 kg: Amir Smesem SWE – Jehad Khattab DEN RSC 2
En seger är alltid en seger brukar man ju säga men Smesems viktoria över Khattab var besudlad med brottning och fulboxning från svenskens sida. Ideligen drog han axeln i hakan på sin motståndare som domaren märkligt nog lyckades undgå varje gång, istället varnade han dansken för hållande vilket naturligtvis spädde på Khattabs ilska och frustration. I slutet på andra fick han nog och bara vände sig om i någon sorts avsky. Domaren gick då emellan och bröt. Märkligt!/
91 kg Yusuf Omar SWE- Ali Faranag DEN 2-1
Tungvikt är ju de feta smällarnas viktklass och den här fighten var egentligen inget undantag. Båda gossarna friskade på så det stod härliga till. Märkligt nog lyckades ingen av dem landa det där avgörande slaget, fast det susade och ven kring hakorna. Ibland urartade det till rent rallarslagsmål eller råkurr om man så vill. Ingen vacker syn men ärlig kamp och stor kämpaglöd. Med knapp marginal (2-1) så avgick Göteborgske Omar med segern och hyfsade till den svenska förlusten till 4-5. Bra gjort!
Punchpralineras pris:
Bäste svensk: Hampus Henriksson
Bäste dansk: Walid Ali
Bästa tekniker:
Svensk: Nurbo Bozan
Dansk: Allan Mahfouud
Fler bilder från Ale-galan finns på Kort Om Boxnings Facebooksida!
På Bilden: Hampus Henriksson
